I-Glastiden

I glastiden

Jakob Sebastian Eldh är ännu ett barn, när han blir fader. Han lyssnar till en krukmakares blodtoner och allt är i vardande. De möts i en liten verkstad i husets källare, som är nära och bortom de andra människornas sinnen, och den sommaren antar tinget och det levande denna väntan på Ordet, det rena och det sanna. Rebecka Sander formar skönheten på sin drejskiva och trotsar åldern och dess tyranni.

Köp på Bokbörsen

Kategori:

Produktbeskrivning

Mer om boken

Jakob Sebastian Eldh är ännu ett barn, när han blir fader. Han lyssnar till en krukmakares blodtoner och allt är i vardande. De möts i en liten verkstad i husets källare, som är nära och bortom de andra människornas sinnen, och den sommaren antar tinget och det levande denna väntan på Ordet, det rena och det sanna. Rebecka Sander formar skönheten på sin drejskiva och trotsar åldern och dess tyranni.

Rebecka överger Jakob och flyttar från rummet som hon hyr av glasmästaren Sören Källman. Han är en krympling och bär puckel på ryggen, en kupa för sorgen och husmänniskornas dom, tills han drar sig undan det allmänna och väljer friheten i vansinnet.

Jakob undervisas länge av fadern, Aron Eldh, och han ungår inte den vuxna människans utmaningar och de inställda möjligheterna. Senare bevittnar han händelserna som blir till mirakler bredvid vanan och vissheten och han lovar att inte förminska dem, när historiens apostlar hotar dem.

Recensioner

Utdrag från boken

Det yttersta ansiktet

Dårarna kom av sig och ritade pilar till sina ursprung och gömslen. De slöt sina kronögon, när Vendela Kappel talade till dem, och efter mänsklighetens samlade sorg tog hennes ansikte vid. Visheten förkom och katedraler teg föredömligt, eftersom Ordet inte hade rum för flickan, men några vittnen redde sina bon som fåglar efter henne.

Vårherre, den våren botade hon en förlamad kvinna och tjänade många andra och blev mer än dina gärningar på jorden. Hon talade till död och förvandling, innan vi förstod att händelsen var ogjord i det förflutna och så mycket barn att den saknade namn. Således var den ren och farlig.

Ja, ljuset tilldrog sig i Vendela, när hon lade sig på spåret, och tåget kom enligt tidtabellen. Hon fångade människorna i en blick och förunnade sin hjord ett långt liv i fullkomliga ögonblick. Någon lärde sig ensamheten av stundens ägg och många blev varse att hon tog mått på deras rädsla.