Tvåhundra nittioen dagar och nätter efter den första branden.

I dag besegrade jag guden i en gumma och hennes son från Limhamn som månglar fisk bland de stora villorna i kvarteren. Min tid är utan skal och mitt minne fredlöst, så länge lögnens gräshoppor äter av mina ängar. De försäger sig, när de lyfter och överlistar solen.

Jag hämtade två kaniner från vindsvåningen. De var döda. Ögonen var öppna och uttorkade och det hade runnit litet blod ur deras munnar. Kropparna var vridna, och jag tänkte att benen i dem vittrat. På buk och rygg fanns djupa sår.

Mannen drar en kärra några kilometer längs Öresund och badstranden i Malmö och vid hans sida går en kvinna. De är mor och son och i detta lever något som inte kan liknas vid väggar och tomtmark här, eftersom de rör sig i bilden och saknar mått.

Deras namn är Helge och Elin

Ljud och dofter är i dem, men de säger inte många ord när någon kan höra dem, och tydare och samlare må belägra de allmänna innan de närmar sig de två.

Helge ser i vattnet och säger: I dag sålde vi allt på två timmar och jag löste ett problem med tabulatorn i räknemaskinen medan jag rensade torsk.