Mästaren
Arvid Stiller har sin smedja nära Beckholmsbron på Djurgården i Stockholm. Han är en skicklig hantverkare, som får beställningar på konstsmide av kunder över hela huvudstaden. När hans hustru Greta lämnar honom för en annan man bemäktigas han av en sorg så stor att han försöker ta sitt eget liv. Dock räddas han och inleder ett förhållande med lärarinnan Karin Berlin.
Produktbeskrivning
Mer om boken
Arvid Stiller har sin smedja nära Beckholmsbron på Djurgården i Stockholm. Han är en skicklig hantverkare, som får beställningar på konstsmide av kunder över hela huvudstaden. När hans hustru Greta lämnar honom för en annan man bemäktigas han av en sorg så stor att han försöker ta sitt eget liv. Dock räddas han och inleder ett förhållande med lärarinnan Karin Berlin.
Vid Ryssviken ligger Emma Hedes pråm som inretts till ungkarlshotell. Där utspisar den originella värdinnan, som är gift med en naturvetenskapsman, ett blandat klientel, tidvis med hjälp av Karin Berlin.
Arvid Stiller blir ombedd att laga ett konstfärdigt konstruerat och smyckat hissgaller av en kvinna i Diplomatstaden. Han lägger ner hela sin skicklighet i detta arbete, och upplever den skapande konstnärens lycka och vånda. Men trots den tillfredsställelse han känner och den kärlek som strömmar mot honom från Karin kan han inte glömma sin första hustru Greta.
Recensioner
Utdrag från boken
Vi gröper ur natten och anar gryningen genom det tunna skalet.
Jag bär ett sår av ljus som inte läker. När jag dör, finner ni mig inte bland tamdjuren, och jag gör det Gud inte vill. Jag skriver den här till min far som rymde ifrån mig, innan jag fick dofter och ljud och ett ansikte av honom. Min mor tömdes på livet och tystnade i namnlös skam. Efter det har jag inte sett honom och jag vet inte om han är kvar på jorden.
Jag förlåter honom aldrig.
Dröj en stund och jag berättar så att änglarnas tårar fryser till is. På en oändlig pelare av kristaller klättrar jag upp till faderns fader och lämnar denna skrift: Driv in din hjord och läs högt för den. Snart lyssnar du till klanger i ondska och grymhet som du inte hört tidigare. Du är en av de skyldiga.
I skymningen ser jag stadens tiggare komma över bron. De är skygga, eftersom det är olovlig mark för dem, tills de når Emmas pråm. Hon har slagit läger i utkanten av öbornas tålamod.
Då kryper trösten längre än någonsin och förvandlar deras kroppar och de lovar varandra att leva även denna natt. Senare badar de i fem zinkbaljor och ett emaljerat fat som står på däck under vår och sommar. Redan vid den italienska ambassaden kan man lägga örat mot vatten och borst som sköljer och river upp smutsen från dem.
