Kärleken och de sista människorna på jorden.
Den tolfte september 2014 ger Albert Bonniers Förlag ut min trettiotredje bok. Det är en roman med titeln ”Kärleken och de sista människorna på jorden”.
Denna roman är en apokalyps i ordets grekiska betydelse, nämligen en uppenbarelse, som utspelar sig i Sveriges huvudstad Stockholm i samtiden. Män, kvinnor och barn är tiggare och dagdrivare.
Alla titlar, pengar och personliga ägodelar är utan betydelse och satta på undantag. Byggnader, hus, gator och torg har blivit bombade i flyganfall. Hundra tusentals människor är döda och än fler är husvilla och saknar bostäder. Många är fysiskt och psykiskt skadade.
Jag och mitt barnbarn Ryder Jackson är de enda i familjen Ranelid som återstår. Det är tiden före och efter den stora katastrofen. Ryder blir och är en katalysator för alla världens barn som lider i krig. Han är min etiska och moraliska förebild i romanen.
Nobelpristagaren Albert Einstein som tillika var hedersmedborgare i Amerikas Förenta Stater och som erbjöds att bli Israels första president efter den statens bildande valdes av en ansedd amerikansk tidskrift till det förra århundradets mest betydelsefulla individ, men han övergav och träffade aldrig sina tre biologiska barn.
Albert Einstein var därmed en människa utan visdom, klokhet och kärlek i förhållande till sina egna barn. Mitt barnbarn Ryder Jackson är överlägsen den prisade vetenskapsmannen Albert Einstein i fråga om etik och moral. Det är en bland otaliga aspekter på romanen ”Kärleken och de sista människorna på jorden”.
Barnen i romanen leker med kreditkort som de hittar på marken i Stockholm. Det muntliga ordet och de verkliga mötena mellan människorna ersätter nu skriften och det abstrakta kommunikationsnätet i cyberrymden och brus och larm i televisionen och mobiltelefonen. Inga banker, domstolar, fängelser, polisstationer, ämbetsverk och statliga institutioner finns till längre.
Ingen är rik i pengar, egendomar eller värdepapper. Ingen är över eller under andra individer. Det är en ny tideräkning och ordning för etik, moral och personligt ansvar.
Endast den östra flygeln i den norra fasaden av Stockholms slott står kvar efter bombanfallen från luften. Där inrättas en skola för de överlevande barnen. Operahuset är intakt och likaså Nationalmuseum, men Riksdagshuset och de flesta kyrkorna ligger i spillror. Ruinerna efter Stadshuset, Konserthuset, Kungliga Dramatiska Teatern, Stadsbiblioteket, Riddarhuset, Radio- och TV-huset samt de stora varuhusen och sjukhusen vittnar om förödelsen.
Denna roman och bok är av största vikt och betydelse inom den internationella litteraturen under en tid som domineras av serietillverkade detektiv-, spännings- och polisromaner.
Romanen ”Kärleken och de sista människorna på jorden” är dessutom en lågmäld och intressant självbiografi över min barndom och mitt liv med hustrun Margareta och barnen.
Björn Ranelid den fjortonde juli 2014.